FromSwedenTo

Längesedan jag senast uppdatera men bättre sent än aldrig. Nicole och jag landade i Sydney tidig torsdagmorgon efter en minst sagt omtumlande flygresa. Eller själva flygresan i sig gick snabbt och smidig men det som fick våra hjärtan att hoppa några extra slag var min eländiga förbannelse när det kommer till klockan. Flyget från Denpasar i Bali skulle avgå 00.10 den 3/3. På kvällen till den tredje, så att vi hade hela dagen på oss att shoppa klart, njuta en sista stund utav solen etc. etc. tänkte jag. Idiot som jag är. Mitt i middagen med Caroline (som vi delade hotellrum med de sista dagarna i Legian Beach, Bali) slog de mig som en blixt ifrån ovan att när klockan är över midnatt, då är det en ny dag. Vi skulle ju alltså åka Tidigt den tredje och inte sent som vi planerat efter. Så - två timmar innan flyget skulle avgå fick vi, fortfarande insmörjda i olja ifrån massagen vi en halvtimma tidigare tagit, springa tillbaka till hotellet, packa och hettsa taxichaffören genom hela staden. Men vi hann och det är det enda som räknas! ;) Sedan så bör ett tack till gudarna tilläggas då vi tur nog hade Caroline som så snällt kunde forsla hem tvätten vår som vart kvarlämnad i Bali, då vi skulle ha hämtat ut den på torsdagen, hon kunde dessutom rädda tid för oss genom att betala hela hottelnotan, Tur i oturen, minst sagt. Tack än en gång Carro!

Från konstigheter till sevärdigheter! En utav dem sista dagarna i Bali så gjorde vi en "dagsutflykt". Varför "kaninöronen"? - resan tog oss 14 timmar. Börja kl 08.00 och sluta runt 22.00 - så de vart en minst sagt heldag ute på Balis vägar. Men det var värt all tid och pengar som spenderades och chaffören gjorde sig minst sagt förtjänt utav dem 200.000 rupi, vilket motsvarar cirka 160kr, som han fick i dricks. Vi fick se/uppleva risfällt, buddisttempel, en vattenkälla som var bra för hyn(?) men som mest bara stank, en apskog där vi utfodrade aporna och vart attackerade som tack, templet som är avmålad på deras 50.000 rupi sedel, Balis största vattenfall, svarta stränder, statyförberedelser inför deras nyår, solnedgång.. Mycket med andra ord! Och utan den utflykten så hade jag nog i efterhand avfärdat Bali helt som ett möjligt resemål men nu fick jag åtminstone en någorlunda mersmak på landet.

Första stoppet: Pupuan - ett litet naturresarvat där vi typ fick se alla frukter, bär etc. som växer i Bali. Vi fick även "närma oss" (vi behövde betala för å få smaka) på kaffet Kopi Luwak, ett kaffe som utvinns ur spillningen ifrån kattdjuret indisk palmmård. muums....


Till vänster om bilderna ser ni vår söta, fruktansvärt duktiga chafför!


En utav statyerna som vi såg ut med landsvägen. Denna föreställer Balis svar på Romeo och Julia - Rama och Sita. Statyer utav alla slag, däremot mest horribla figurer som typ en skrikande djävul gjorde folk i byn för å sedan tävla med andra byar om vem som hade den bästa figuren. Sedan så bar dem omkring på skapelserna under en sermoni dagen före nyår och lite tråkigt nog avslutas det hela med att man bränner upp dem. Själva nyåret i sig firades den 5/3 och då fick man varken gå utanför dörren eller tända några eldar. Man ska leva i total tystnad vilket betyder att även saker som AC stängs av under dagen.


Utsikten under lunchen






Djungelapor i skogen Puncak


Observera Carolines matchning utav flipflop. Båda två har en historia i sig och ingen var inköpt utav henne själv...




Deep talk. Den där jäkeln attackerade mig sekunderna efter..


Ulun Danu - ett hinduisk tempel där man anordnar cermoni en gång i halvåret efter hindu/balines kalendern vilket är på dag 210. Och en större cermoni i året på då dagen 420.



 
Någon mini cermoni som vi fick bevittna


65.000 Rupier för två kaniner vilket motsvarar typ 45kr som såldes vid vägkanten








Lycka vid högsta vattenfallet i Bali - Munduk waterfall


Hot spring i Banjar village där jag och Caroline tog ett mindre uppfriskande dopp...




Ingången till Budhist monastery i Banjar village








Vi i Lovina - de svarta stränderna. Tydligen så åker många dit på morgonen då det är ett näst intill löfte på att få se delfiner i gryningen






En liten "caferemsa" längst med vattnet som chaffören tog oss till. Han berätta att hela byn brukar samlas där kring helgerna för att umgås och drickaa lemonade! (;


En mindre god advokadomilkshake som han bjöd oss på..




En desto liite godare efterätt bestående utav grillad banan, chokladsås och ost....


Vad var upplevelserna kring Bali annars? Mja.. Huset, snarare herrgården, vår vän Jimmy bodde i var ju helt otrolig och därför enormt mysig att bara slappna av kring poolen deras men Legian och Kuta där vi spenderade halva vår tid i Bali var annars bara en enorm påfrestning. Valutan var ju helt sinnesjuk då man handlade med tiotusental och miljoner vilket bara gjorde åtminstonde mig dumsnål och förvirrad (50.000 rupi motsvarar cirka 36kr och det var ungefär de du betala för en lyxmiddag). Droger, speciellt "magic mushroom" var väldigt förekommande och utelivet gick bara ut på att bli redlöst packad, vilket jag också nästan borde ha satsat på då allt i nykterttillstånd bara såg bedrövligt ut. Folk kommer dit och beter sig som valutasvin. Den typen utav människor är ju inte riktigt min favorit så.. Sedan så var Bali ju ett onekerligen fattigt, åtminstonde simpelt land, inte att jämföra med Indiens fattiga delar men tillräckligt fattigt för att man ska behöva hålla hårt i väskan då en grupp barn kretsar kring dig. Och hur sjukt är inte det egentligen?

Svenskar fick vi uppleva var frekventa turister på ön genom att få ropade svenska fraser efter oss så som "sexig rumpa, vart ska du lilla fllickan, hur mår du" etc.etc. Som ung, vit och blond kan du aldrig bli en i mängden i länder som Bali utan förblir alltid ett möjligt offer för varje enskild individs verksamhet. Så om man gillar turistlivet - att ständigt vara uppmärksammad och alltid vara åskådare då man aldrig kan bli ett med dem. Då är länder som Bali, framförallt deras stad Kuta rätt för en men jag själv trivs lite bättre i, för mig, kulturstäder som Paris, Prag och London.

Cermoni två dagar innan nyår


Jag och Nicole lekte storfräsare och köpte både de ena och det andra! ;)


Vad som däremot höjde hela resan till Bali var vårt besök på deras ö Gili Trawangan som vi beslutade att stanna på i 5 nätter. Men och ett stort men, hade vi inte bott på lyxhotellet de första 4 nätterna med våra svenska vänner, så hade jag som ickesurfare samt ickedykare inte haft särskiljt skojj på den ön heller. Klart att paradisstränder inte är något man tackar nej till men det blir långtråkigt, speciellt om det bara tar 1,5h att gå runt ön. Och som sagt, även där förblir du i ständig fokus utav befolkningen, du kan aldrig gå förbi ett stånd eller en restaurang utan att få, ett förvisso oftast trevligt, ord kastat efter dig.

Dagliga frukosten


Morgonträning i poolen




Den näst intill självklara restaurangskylten














Vakterna..


Sista natten spenderades på ett hostell för knappt 50kr natten. Vi hade egentligen två rum men på grund utav en rännande Anna och bara en nyckel till vardera rummen, vars ena Anna hade i tryggt förvar, så vart vi fyra i Nicoles och min säng...





Men nu så är vi tillbaka i Sydney i alla fall! Bara en mellanlandning förvisso för snart (den 12/3) så drar vi vidare till Melbourne där vi bland annat redan förköpt biljetter till dagsfestivalen Future Music, vilket sägs vara den
största/bästa festivalen i Australien. Jag bor nu hos James här i Bondi och Nicole har sovit hos Ellen, som fortfarande bor kvar på Campbell Parade fast en port bort ifrån där vi tidigare bodde, samt några nätter på Wake Up! Hostel (samma som Jessie och Carro bor på).

Det är med blandade känslor man går omkring i Bondi. Det vankas höst nu, löven börjar falla, mörkret kryper sig allt tidigare på och framförallt vindarna kyler ner en allt mera. Jag är en utav dem som blir enormt deprimerad runt hösten och det har slagit mig varför, det är känslan utav förändring som gör mitt sinne oroligt. Och just känslan utav förändring är väldigt stark i Bondi då nästan alla jag bott med och kännt här har åkt vidare. Jag har kommit underfund med en annan aspekt som gjort mig lite nere på senaste och det är att jag just nu inte har något att kalla mitt hem här, jag lever i en oorganiserad väska och jag har inte heller något jobb att gå till, alltså inget riktigt syfte mer än att försöka tillfredställa mig själv och dem jag möter under dagarna. Men detta är en provisorisk situation de får jag påminna mig själv om. Så snart vi fixar en plats med möjlighet att packa upp på så ska jag ut på jobbmarknaden igen. Men ett framtida jobb och nya ansikten i ens liv känns också lite halvkonstigt då man redan en gång funnit några enormt kära och byggt upp rutin samt vardag. Kontenta - det är Häftigt att resa och du lär dig mycket, inte minst om dig själv. Och jag är nog inte typen som är gjord för att vara på resande fot i all oändlighet.