Home sweet home - 1/6-11

Nu är det inte mer än några timmar kvar förns jag sitter på flyget till Sverige. Vemodigt men behövligt. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag gråta floder när jag ser familjen på arlanda så jag förbereder mig inför flygresan med dubbla lager vattenfast mascara!
Ses snart älskade!

Sydney - 30/6-11

Och så är man tillbaka till den platsen allt börja på - Sydney. Efter Cairns så har mina dagar bestått utav mycket skratt och en hel del gråt. James for iväg på sin långt tillbaka planerade surfresa till Bali i fredags. Avskedet var allt annat än roligt att ta och ju närmre jag kommer mitt egna flygdatum ju mer rubbad blir jag i mina egna känslor. Jag känner mig inte klar med Australien än. Och det roar men samtidigt oroar mig. Efter att James lämnat mig så har jag iallafall givmilt nog fått ockupera soffan hos Angelica, Emelie och Sophie så det är den jag ligger och skriver detta inlägg ifrån. Från de ena till något heelt annat så har en mycket bitter insikt slagit mig de senaste dagarna vilket är att jag mer eller mindre väntar mig en framtid som nykterist - jag klarar nämligen numera inte ens av att inta en halv flaska vin utan att den ska fara upp igen.. 

Till något lite roligare! Bild på en utav många läskigt goda middagar mina engelsmän (James och hans vän Mark lagade middag åt varandra, och då även mig, varannan dag) bjudit på här borta - fläsk med andra godsaker i ugn!


Utsikt ifrån min flygning mellan Cairns och Sydney




Dagen innan Nicole for hem till svedala så gick vi på världens största biograf (åtminstone enligt dem själva), IMAX, här i Sydney och såg nya pirates of caribbean i 3D!
 

Annars så gick James, jag och Mark på premiären utav Hangover 2 som var som väntat jäkligt underhållande! Men James for som skrivet iväg på fredagen så då gjorde jag inte mycket mer än å låg och sörjde, lördagen spenderades desto roligare med bland annat en liten avskeds bbq som Mark bjöd oss på då han själv åker hem samma datum som mig faktiskt, fast då till England!




Mark i egen hög person!


Emelie, ja och Sophie


Det ska mycket till för att man ska kunna hysa något annat än kärlek till Bondi


Jag känner mig tom på ord i ett tillstånd med alldelles för mycket känslor. Snart syns vi igen Sverige.. på tok för fort.

Cairns 17/5-11

Dagarna i Cairns har varit minst sagt intensiva. Vi har bott pa de storsta hostellet har, aven kallat Gilligans, som forutom sovplatser att hyra ut har stans storsta nattklubb. Vi har bokstavligen talat sovit ovanfor, om inte nastan i, discot de senaste dagarna. Sangarna har utan overdrift skakat till takten utav basen under sa att ta en drink eller tva innan laggdags har inte bara varit utav ren vilja utan snarare utav ren sjalvbevarelsedrift ;) men jag har trotts ovasen fran de nio rumskamraterna samt partyt nedanfor sovit som en kung med mina oronproppar och ogonbindel! Rummet stinker fran helteckningsmattan som gang pa gang far duschar av goon (goon som ar ett smeknamn pa billigt ladvin, de billigaste varnar far nagot sa mysigt som kvarrester ifran fisk, fraga mig inte hur vinet kan ha fisk i sig men vi har i alla fall en ide om att tankarna vinet gors i aven blandar fisk emellanat). Sedan sa stannar stanken fint kvar i rummet da det inte gar att oppna upp fonstrerna.. Vi sover i var egna skit med andra ord. Men jag hade fasen inte kunnar bry mig mindre da jag under de senaste dagarna inte bara sovit gott utan ocksa beblandat mig med totalt underhallande, genomgoa manniskor!

Bilder ifran lordagens Skydive!


Jag hoppa forst ut ur planet, de gjorde skitont i orona pa grund utav allt tryck, munnen var torrare an en savan, jag vart lite smatt aksjuk under hoppet och jag skulle inte tveka en sekund pa att gora det igen!


En lite smafylla har som sagt varit nast intill nodvandigt for att kunna somna in pa kvallarna. Sa de flesta kvallar har spenderats pa Gilligans nattklubb som inte alls har varit nagon fy skam! Gratis mat har vi till och med fatt i $18/per natt priset som vi betalat for att fa bo har! ;)


Utover mig, Malin och Nicole sa bor vi med 7 engelsman (tjejer & killar), bilden nedan ar val lite sadar osmikrande pa nagra utav grabbarna men de videos som jag spelat in passar sig inte riktigt for offentligt internetbruk..




Att Gilligans, liksom alla andra hostells temakvallar anspelar sig mer eller mindre pa bara sex sager ganska mycket om hur oglamorlost backpacker livet ar. Nedan sa ser ni en valdigt oskyldig bild pa wet t-shirt competition som anordnades pa sondagen. Nicole fick saga till mig att stanga munnen gang pa gang da jag var och annan sekund utloste ett "OOOOH! NOO! What is she doing!? OH NO SHE DIDNT!". Fyy fasen va langt tjejer gar for lite uppmarksamhet! Visar hela bysten for ynka $50! En sjalv hade inte ens gjort det for $5000 och det ar inte bara for att jag ar restriktiv utan framforallt utav den anledningen att vi lever i en varld dar var och varannan manniska bar pa en telefon eller kamera med video/fotomojlighet och att ung och dum skit som medverkan i en wet t-shirt tavling stannar kvar med en for evigt. Vinnaren van efter att ha tagit av sig till trosor $100 samt ett bungyjump hopp..


Igar (Mandags) sa var vi ocksa ute och harja pa stan och efter att ha upplevt en lang sedvanlig forfest pa rummet sa avslostes kvallen med dans, drink och ett dopp i stadens "lagun". Jag tanker inte skriva mer an att det ska mycket till for att kunna sla den mandagen!

Men inatt sa flyger jag tillbaka till Sydney for att ta ett mer eller mindre farval utav James och ett storre uppehall till de vanner som ska stanna kvar har tills deras visum gar ut. Jag har med all sakerhet ett par med eller mindre somnlosa natter framfor mig och det ar med blandade kanslor som jag kommer lamna de liv jag byggt upp har for en ny era dar hemma. Jag oroar mig bland annat lite for ar att jag ska mista de tankar och kanslor som jag funnit i mig sjalv har borta da man ju anpassar sig efter situationer och de som uppstatt har gar inte riktigt att jamnfora med de man upplevt hemma i Sverige.. Men an ar det inte dags att saga hej da till Australien och jag ska forsoka njuta sa mycket som mojligt utav den sista lilla tid jag har kvar har for denna gang!

Skydive 14/05-11

Och sa har man hoppat ifran ett flygplan. Pa narmare 14.000 feet. Det ar nog dags att borja tanka pa refrangen har borta innan jag hittar pa nagot riktigt galet ;)

Har ar btw en bild ifran nar vi var ute i tisdag


Stor kram till er dar hamma ;)

Whitsunday 8/5-11

Whitsunday stod på schemat och Whitsunday blev det lyckligtvis också! Media och allt möjligt skit rent ut sagt har nu dragits in i fallet mellan vår turistgrupp och Ozz Sail. Nu får vi bara hoppas på att pengarna kommer tillbaka på kontot också.. Hur som haver så var Whitsunday helt otroligt! Vi segla i nästan ständig solsken (det är åtminstonde dem stunderna jag väljer att minnas ;)), åt förvånansvärt god mat och dök samt snorkla i stora bärriärrevet! Och allt det gjordes med gott sällskap - för min del kunde det inte bli så mycket bättre! :) Första gången jag pröva på att dyka och ja känslan över att vara i en annan del utav världen är helt enkelt jääkligt häftig! Så nu funderar vi (jag och malin) på om man ska ta ett dykar certifikat i Magnetic Island eller inte.. Den som lever den får se (; Igår var vi i alla fall ute och rände här i Airlie Beach, lite avskedsparty innan vi måste säga hej då till Daniel och Flisan igen som ska börja jobba på en farm inom kort.
Fin bild Nicole klicka på mig!
.
White heaven beach

.
Omdöpt




.
.
.
.
.
Från igårkväll i Airlie Beach
.
.
.
Stor kram till er där hemma!

4/5-11

Så vad har skett sedan sist? Födelsedagen firades som tidigare skrivet med en tolv timmars lång resa från Sydney till Byron Bay. Väl där så väntade förutom kära vänner en bluesfestival. Festivalen i sig gick vi förvisso aldrig på men mycket folk kretsade omkring i flummstaden åtminstone och det var ju kul! ;) 30 dollar natten krävde hostellen för nio bäddars rum så det var ju en mindre rolig sideffekt utav festivalen så bilen vart mitt och Carolines krypin under nätterna i Byron. Kvällarna spenderades däremot under stjärnorna på stranden, pratandes i timmar med gott sällskap. Biten utav en mördarmyra tills stortån börja blöda fick jag också erfara men vilken livfull stjärnhimmel det är här borta! Och så som man har blivit bortskämt med alla fantastiska solnedgångar! Australien har verkligen sina sidor :)

.

Födelsedagsmiddagen..

 

Byron Bay

Backpackandet har tagits till en heeelt ny nivå..

 

.

I alla fall! Efter Byron så drog vi som sagt vidare till Coolangatta där vi mötte upp Nicole. Men innan Coolangatta så stannade jag, Malin och Caroline till i den ännu mera flummigare staden Nimbin! Droger såldes mer eller mindre öppet och det mesta var målat i rastafärgerna rött, gult och grönt. Ett utav dem vackrare vyerna jag någonsin skådat omringade staden och folk där borde skämmas som fördärvar sikten med drogdimma. Men man har ju också visat forskning på att rökare och narkomaner har lägre iq..


Nimbin

 

 

 

 

Coolangatta...

 

 

Utsikt över Surfers Paradise

En av parkeringsplatserna vi sovit på

 

I alla fall, Coolangatta som upplevde till de flesta förväntningar senast då jag var där med Emil och Pelin ett halvår tidigare levererade igen med stämningsfulla vackra himlavalv och ett allmänt skönt lugn. Efter Coolangatta så bar det som nämnt av till Surfers Paradise där Caroline avvek från sällskapet. Några timmar spenderandes knatandes i staden och avslutades med en powernap i ett utav parkeringsgaragen... Vidare sedan mot Brisbane, förbi Brisbane för att sedan stanna på ett ”servicecenter” någonstans mitt ute i ingenstans.  Övernatta på en parkering lite längre därifrån efter att ha tryckt i oss ännu en fettdrypande måltid (det som bör läggast till är skitmat inte bara är billigare utan även oftast det Enda alternativet!). Och så har många utav de föregångna dagarna spenderas! Jag eller Malin körande och Nicole som dj. Tack gode gud för musik säger jag bara.. Förutom insikten om att musik gör livet lite lättare så har vi fått insikt om hur stark kristendomen faktiskt är här. ”Thank god for Jesus” etc. ser du här i var och varannan liten småstad och äh jag vet inte, jag respekterar folk för sina åsikter men jag behöver inte bli så påverkad utav dem som vi blivit här. För om det är något som faktiskt dragit ned vistelsen längst med Guldkusten så har det varit just, för mig, deras bisarra firande utav påsken! Allt har varit stängt (inklusive mataffärer) var och varannan dag vilket lett till allt för många dyra måltider då restauranger lagt på en extra 20 procent på måltiderna.. Något lite mer underhållande under trippen däremot har varit skyltarna längst med vägen: ”Survive this drive”, ”Mam! Dad! are we there jet?” ”No kids there are still a long way to go!”, ”Rest or rest in peace”... efter var och varannan kilometer meter emellan...

.

Det värsta är att jag faktiskt sover gott i baksätet..

 

Men under påsk så hann vi med en liten avstickare till staden Noosa och gjorde en tre timmars vandring i deras nationalpark som var inget annat än väldigt vacker. Otrolig stämningsfull solnedgång fick vi också uppleva innan vi bar oss ut på vägarna igen. Stoppet efter det vart av i Hervey Bay där vi fick veta att vi kommit en dag för sent för våran Fraiser Island tripp, detta skulle tyvärr bli det första utav många missöden med vårt resepaket med Wickedtravel. Fraiser Island fick vi i alla fall utan problem boka om till dagen efter! Resan i sig var väldigt händelsefull, jag och Malin körde på både strand, upp för höga berg, över kraftig skogsterräng i en hederlig gammal jeep etc. etc. Och det var ju kul men det hade varit så mycket roligare om vi inte hade skrämts upp så pass mycket så att byxorna nästan vart våta med alla varningar och hot om hur vi skulle köra, vad vi inte fick göra och hur mycket vi skulle få betala för minsta lilla skråma. Om jag hade vetat på Wickedtravel kontoret i Byron Bay att vi skulle få ta ett sånt massivt ansvar under resan på Fraiser så hade jag nästan avstått ifrån den och bokad en tur med buss istället. Mindre roligt var det också när vi under resans gång fick lägga ut en massa extra utgifter så som uthyrning utav sovsäck etc. Utöver det så var ön otroligt vacker och man fick gång på gång nostalgikänslor då kampandet etc. påminde en om en gammal klassresa, vilket förvisso var på gott och ont. Lite för mycket fnitter emellanåt, lite för mycket interna grupperingar och alldeles för mycket fokus på fylla. Men helheten var lyckad! Men efter två nätter på Fraiser och tre i Hervey Bay så for vi vidare uppåt mot Airlie Beach där nästa paketresa skulle avgå mot Whitsundays. Fler nätter i bilen avverkades, ett biobesök gjordes i Rockhamptons och sedan så kom vi tillslut fram till Airlie där Daniel och Felicia väntade!

.

Noosa

Noosa

 

Fraiser Island




 

 

 

 

.

Bilder ifrån roadtrippen

 

 

Bio i Rockhamptons

Så igår kom vi fram, gick ut en snabbis då vi skulle upp tidigt idag för att segla iväg till Whitsundays. Något som tyvärr inte blev av då vi ännu en gång blivit totalt missledda utav upplevelsebolagen och därför just nu sitter på nålar och bara hoppas på att få alla pengar tillbaka. Ozz Sail som vi skulle segla omkring med meddela oss först imorse att datorn var sönder och att vi skulle komma tillbaka om en timma, för att sedan meddela oss om att båten vår var sönder och att vi skulle uppgraderas till en annan. Hur bra som helst tyckte vi och Felicia och Daniel besluta sig för att boka in sig på samma åktur som oss en timma innan avgång. Snabbt som attan fick vi fixa allt i sista detalj och snabbt for vi till hamnen där vi än en gång fick skriva under en massa pappren om krav som ställdes på oss och fler utgifter skulle läggas ut till då reeftax, stingersuit etc. Nu var vi påväg i alla fall! trodde vi ja! Sluta med att vi satt där, cirka 15 pers, i strålande lockande sol, i en timma och vänta tills det kom en konkurrent till Ozz Sail och fråga vad vi gjorde där. Avslöjade att båten vi skulle åka med legat trasig i hamnen i en månad och att de andra båtarna som vi först bokat in oss på också varit trasiga under en längre tid. Efter en extra stund så kom en person ifrån Ozz Sail och meddelade att vi inte skulle kunna åka idag, och att båtarna imorgon hade begränsat med platser. Som om att vi ens våga riskera en till dag fylld med tjaffs och trubbel. Pengarna har dem åtminstone sagt att vi ska få tillbaka men efter att ha fått höra bisarra saker ifrån andra Ozz Sail kunder så som om att ett gäng på 20 personer sovit på båten (samma som vi vart uppgraderade till idag) under de senaste två nätter i hamnen här i staden så vågar jag knappt hoppas på att få en refund. Hur sjukt är det inte att dem bokar in kunder, till och med en timma innan avgång, på en båt som varit trasig i dagar om inte till och med veckor, som redan är fylld med passagerare? Schysst nog så fick vi en oerhört generös deal utav konkurrenten på företaget Experience Whitsunday då han tyckte synd om oss.. Nu kan man ju bara hoppas på att han faktiskt gjorde det också och att inte även han blåser byxorna av oss. Jag som har längtat och verkligen sett fram emot den här upplevelsen. :/

.

Om allt går som planerat så kommer jag inte ha tillgång till internet på tre dagar! Så vi får väl hoppas på det nästan! Stor kram till er där hemma!


27/04-11

Texten nedan skulle ha publicerats i förrgår. Vad som hänt efter de är en ytterligare natt i bilen på en parkeringsplats, en typ 4 timmars runda i nationalparken Noosa, en sjukhusvistelse (jag fick medicin för min hosta, inget allvarligt med andra ord) samt en mindre kändis moment då småpojkarna på mcdonalds parkeringsplats undra om vi var på guldkusten igår. Bilen aka Pärlan orsakar på gott och ont uppmärksamhet....

.

Just nu så befinner jag mig någonstans emellan Brisbane och Noosa nationalpark som vi planerat att vandra omkring i som ena riktiga turister i morgon. Men just nu så sitter jag som sagt någonstans emellan platserna på en servicestation och roar mig med att kikar på bilder som hittills klickats på resan. Efter en lång resa från Sydney på födelsedagen så hamnade jag med Caroline, Frey och Jonathan i Byron Bay. Vaknade upp till soluppgång, morgonhurtiga människor samt en otroligt lång vacker strand. Detta var första natten som jag i sov i bilen som enbar egenskap. Sömnen var allt annat än något att skryta med men lite tragiskt nog så har man börjat sova gott och till och med börja dräggla efter en veckas sovandes i den. För att försöka få er att förstå hur ofattbart det är så kan jag bara säga att bilen är från 80-talet (ingen luftkonditionering, inga lysen vid instrumentbrädan etc. etc.) och bara har två dörrar. Men just nu så är allt som är gratis den bästa (och enda) alternativet!

Första natten i bilen i Byron Bay

 

Iiiallafall! Byron var vi i några dagar, mötte upp Malin och for sedan vidare till kära Coolangatta där vi i sin fick sällskap utav Nicole som flygit från Melbourne.  Stannade där över natten och for sedan vidare till Surfers Paradise där vi droppade av Caroline. Så nu är det alltså jag, Nicole och Malin som är ute och härjar på Australiens vägar! Och faasen va kul det är att köra bil igen! …Hade förvisso kunnat vara liiite schysstare med en nyare variant av bil men mer än så ska jag inte pika ”Pärlan” ;)

.

Några strandbilder som tagits de senaste dagarna

 

Jag och Malin i Coolangatta

Planerna nu är i alla fall att knata omkring i Noosas nationalpark imorgon för att sedan styra Pärlan mot Hervey Bay där vi sedan ska åka på en typ tre dagars lång tripp till Fraiser Island. Det enda som absolut är inplanerat efter det är en två dagars segelbåttur ute i Whitsundays. Efter det så hoppas vi på att ta oss upp till Cairns och hoppa fallskärm eller något! J Som ni förstår, att investera i ett betalboende med säng finns inte med på pengakartan. Förhoppningsvis så slutar alla röda dagar snart bara här i Australien så att vi kan köpa pump till madrassen/tältet så att vi kan få sträcka ut benen under natten för omväxlingsskull..


Ingen mobil! 18/04-11

Den mindre onskvarda fodelsedagen narmar sig och jag tankte bara beratta att jag inte har nagon svensk mobil. Sa om familj och vanner forsoker ringa/smsa sa don't bother helt enkelt! ;) Idag eller natt till dag sa har vi forresten bilat tillbaka till Sydney och imorgon sa kommer vi spendera dagen i bilen igen for att da ta oss upp till Byron Bay istallet. Dar bland annat Malin vantar! :) Allt ar bra med mig annars! Blir daremot allt trakigare och jobbigare att saga hej da till James och andra kara men jag har tankt spendera sista veckan i maj i Sydney igen for a kunna ta lite mer utav ett farval till allt och alla. Det ar verkligen inte bara frojd och gladje att resa.. Stor kram till er dar hemma!

Melbourne - Sydney - Melbourne - Sydney - Byron Bay? 16/4-11

Från Melbourne till tryggheten i Sydney till att sitta hoptryckt med fem andra personer i en bil för två, möjligtvis 3, tillbaka till Melbourne där förvisso tryggheten Nicole befinner sig. Så nu är jag här, på Oslo hotel än en gång, även denna gång med Nicole som just nu bygger upp ett litet provisoriskt liv här. Varför jag lämnade jobbet som jag fick tillbaka på Blockout, som förvisso ägde rum i deras fabrik och inte i butik som tidigare, var därför att jag vart så fruktansvärt sugen på att gå på Supafest festival som hålls här på söndag där artister som bland annat Busta Rhymes, Taio Cruz, Timbaland och Snoop dog kommer uppträda på. Men i och med att Nicoles hjärta ligger lite närmre House musikens håll och jag känner mig allmänt trött på att umgås mer tid än nödvändigt med personer vars egon är större än deras medkänsla för andra människor så vet jag inte om det blir någon festival för min del. Den som lever den får se helt enkelt! (;
.
I Sydney så fick jag i alla fall tillbaka all den energi som försvann förra gången i Melbourne. Jag hade förvisso feber mer än nödvändigt då ja arbetade trots sjukdom men vem ska försörja en om inte en själv! James tog förvisso obeskrivligt bra hand om mig under tiden hos honom så det var inte riktigt dödens död att spendera några timmar på ett lager med feber om dagarna. Trist nog så fick jag däremot uppleva ryska ägaren Svetdas vrede sista arbetsdagen "Whats wrong with you? I dont get you? Are you stupid?" med låg djup stämma om och om igen. Som vanligt, som alltid, till allt och alla var hon under en dålig dag helt enkelt! Hade hon inte varit en forna elitgymnast (det var så hon fick australiensiskt medborgarskap, hon tränade gymnastlaget inför OS), en meter längre än mig och erfarenhet utav att hamna i storbråk med kunder så hade jag vågat säga något mer än "No, Im Sorry, Ok". I alla fall det man inte dör härdas man av och att ta skit ifrån folk utan att ta åt mig har jag (tyvär?) blivit snäppet bättre på efter denna resa!
.
Men då var man som sagt tillbaka till Melbourne då! Jag gillar faktiskt den här staden också. Och jag gillar den ännu mera om man kan uppleva den med någon som Nicole! Igår så var vi ute på en liten runda och dansa fötterna ömma.. Innan dansen så hade vi, åtminstone enligt oss själva, världens komedi/humor moment som vi kände att vi behövde dela med oss genom att uppdatera facebook statusen frekvent.. Frågan är varför internet aldrig vill fungera när man måste ha det men beslutar sig för att funka utmärkt när man förvisso vill men kanske inte borde ha tillgång till de..
.
Bild på Angelica ifrån en förfest som vi hade på deras takterass
Hemsläpet Oliver och James hade den kvällen som de så glatt visade upp för mig kl 05.00 - två träd. Lyckan var fullständig för pojkarna med andra ord.
En visit på IKEA för köttbullslunch och saltafiskar - Lyckan var fullständig för oss med andra ord! (;
Ett jobberbjudande vi fick spontant på gatan! Bästa med den är ju ändå "No experience, We will train you"
Sista kvällen spenderades med tjejerna ifrån Blockout. Så jag har saknat dem! Först så åt vi på en libanesisk restaurang där man tydligen fick ta med sig sin egna alkohol.. dem skratta ganska gott när jag försökte säga att det nog är olagligt.. Sedan så gick Cat, jag och Freya ut i Kings Cross där Freya även arbetar på några barer och det tacka vi och tog emot i form av billiga, ruskigt goda drinkar! Cat som ni förresten ser på vänster utav bilden ska snart forstätta sin resa till Los Angeles, Las Vegas och sedan New York där hon ska på en minst sagt häftig jobbintervju. Jag är inte avis alls med andra ord... Henne kommer jag verkligen försöka besöka i Skottland i sommar!
Idag så får jag se hur vi ska spendera dagen. Klockan är 12.30 och Nicole sover fortfarande så det lär nog inte bli en vidare produktiv dag iallafall ;) Caroline och Pelin kommer tillbaka ifrån Great Ocean road idag som dem har varit på under tiden som jag varit med Nicole istället (det var alltså dem + två andra killar som jag bilade ner hit med). Och då ska vi prata igenom hur vi ska göra här näst, hittills har dem varit ena jäklar på att planera utan en enda tanke på mitt samtycke så vi får se helt enkelt. Pelin åker däremot hem nu på tisdag för att sedan komma tillbaka till Australien om någon månad då hennes sponsrade visum från hårsalongen förhoppningsvis gått igenom. Gör det de så har hon chans att stanna kvar här i 4 år till. Jag själv måste i alla fall tillbaka till Sydney för att packa för en längre tid och sedan så vill jag bara upp till Byron Bay för att kunna möta upp Malin. Stor kram till er därhemma! Inte långt kvar tills jag får se alla nära och kära igen! :)

Sydney - Here I come!

Nu är det bokat och klart - på torsdag så ses vi igen Sydney! Så jag har saknat dig! Här är förresten lite bilder ifrån tidigare dagar..
Bild på nästan alla i huset - tagen i vårt kök/vardagsrum
Fina Carro på ryska vodka baren
Sång och grillning som avskedsfest för japanen som flyttade ut för någon dag sedan
Caroline med goa Luice som även hon "smygsov" i huset. Luice var en sån person som satte sina spår i en. Förhoppningsvis så kommer hon till Sverige någon dag och då har definitivt hon en soffa att "couchsurfa" på hos mig!
Avskedslunch då Caroline åkte hem till Sverige för två dagar sedan
St Kilda beach

"Walk away - The script" 29/3-11

Efter tråkiga händelser så står jag nu inför valet om att stanna kvar och försöka ändra situation eller åka tillbaka till det som blivit lite utav mitt hem här på andra sidan jordklotet. Jag saknar James och mina vänner i Sydney. I Sydney har jag trots allt vänner till skillnad från här. Igår så fick jag ett obehagligt förstående kring hur svårt det är att vara en ung, liten tjej. Jag är stark, men jag vet att min fysik inte lever upp till mitt sinne. Jag är nästan aldrig rädd, men jag har kommit till insikt att jag måste vara ännu mera rädd för mitt eget bästa. Jag är inte blåögd, jag får ofta höra om min kritiska och framförallt cyniska sida men i en relation så är det två individer, två hjärnor och hjärtan som kan säga vad som helst för att komma ut vinnande. Ren fakta - vi är djur och starkast överlever, förlita dig alltså aldrig på någon annan, inte allt för mycket på dig själv heller.

Efter vuxenmobbningen jag utsatts för de senaste dagarna (som förvisso inte kunnat röra mig mindre i ryggen) och den obehagliga situationen jag hamna i igår som lätt hade kunnat resultera till ett ännu värre minne att bära på så står jag nu som sagt inför ett dilemma. Varför ska jag vänta på bättre tider när jag kan med en billig flygbiljett hamna direkt i dem? Varför ska jag vara så stolt och inte följa mitt hjärta bara för att min uppgjorda idealbild säger motsatsen?
..Det finns ingen riktig anledning för det är ändå ingen som i slutändan kommer sitta och döma och berömma ditt livscv. Jag som ateist har bara mig själv att stå till svars för när det kommer till mina tagna beslut, så länge jag inte skadar någon annan det vill säga. Jag tar dagen på mig att fundera på mitt nästa drag.
Stor kram /Ebba

"Blessed - Avicii" 24/03-11

Efter att ha gjort minnesanteckningar till alla druvor på vinlistan inför imorgon så har jag nu börjat känna träsmak i baken. Men vad gör man inte för ett jobb.. Förhoppningsvis så får jag det också! ;) Om inte så har jag åtminstone ett nytt samtalsämne att flika in i under middagarna!
Här är förresten lite bilder ifrån Great Ocean Road som Gabriel och Amelie bilade oss igenom! Eller nästan.. lite mer än hälften såg vi vilket tog oss cirka 11 timmar. Vägen ligger i alla fall emellan städerna Adelaide och Melbourne, inte Melbourne - Sydney som jag tidigare trott. Vägen var otroligt vacker men bortskämd som man är så har man "redan" sett liknande vägar när man bilat med familjen i Europa. Otroligt roligt hade vi i alla fall! Nedan så ser ni Carro med bilen på Fisherman Beach
Great Ocean Road - Tre tusen överlevande soldater ifrån första världskriget byggde denna som ett minne till de volontärer som miste livet i kriget
Sista stoppet som gjordes  - The twelve apostels eller "Sow and Piglets" som stenarna tidigare hette. Tydligen så är det rester ifrån vad Tasmanien tidigare suttit!
Nu ska jag myyyysa med Carro! Stor kram!

"Born this way - Lady Gaga" - 21/03-11

Utdelningen utav cvn i fredags har gett utdelning! ;) Jag ska nämligen provjobba på en, efter menyn att döma, fin restaurang nu på fredag! Så det hoppas vi på att det går hela vägen! Annat skoj som skett idag då - har pratat med både mor och farmor varav farmor fick mig till några tårar. Lite homesick är man nu allt.. Speciellt nu när Carolines hemfärdsdatum närmar sig med stormsteg och påminnelsen utav Sverige tar en tillbaka till verkligheten. Men tryggheten får vänta tills sommaren - för nu är jag fortfarande på äventyr! (;

Outfitten för idag då! (Nej mor, jag har inte shoppat, kjolen är ärvd!) ;)
Nu ska vi socialisera lite med dem andra i huset på en kopp te! Idag flyttade det förresten in fyra nya ansikten varav tre från engelsktalande länder, (äntligen!) som då förhoppningsvis ska vilja utdela lite meningar med mig (; Oooch ett annat litet inslag är att vi imorgon så ska vi på en liten "road trip"! En bit påvägen på great ocean road (bilvägen mellan Sydney och Melbourne) om jag inte helt missförstått deras outvecklade engelska... Intressant om inte kul blir det nog iallafall! ;)
Stor kram!

Melbourne 20/03-11

Igår var vi ute och härja..

..Och slutade kvällen på samma restaurang som jag och Nicole ätit på, fast nu klockan 3 på natten. Lite lustigt att sitta på en relativ finrestaurang och bete sig när man är lite mer än halvt på lyset.. Helt klart top tio bästa "fyllekäken" hittills!!

Idag så strosade vi omkring i varm strålande sol i timmar här i St Kilda samt i Albert Park där Grand Prix äger rum till helgen!




Och myste sedan på en restaurang som även den jag och Nicole besökt tidigare! ;) Bakom Carro så syns ett mysigt/roligt utbud som vore kul att testa här i Melbourne - gamla spårvagnar ombyggda till restauranger!
Caroline har förresten "smygbott" hos mig under sin tid här. När hon väl anlände till Melbourne var nämligen hostellet jag rekommenderat stängt.. Och jag som har frusit satan i mitt rum (har haft feber och fortfarande ihärdig hosta pga de) välkomnade henne varmt till mig och min 90 säng! ;)


Efter denna dag så har Melbourne bara växt ännu mer. Stor kram!

"Save the world tonight - SHM" 19/03-11

I nästan två veckor vart vi kvar i Bondi innan äventyret fick fortsätta i näst största staden Melbourne. Och nu sitter jag här, en man kort och en annan adderad. Nicole gjorde nämligen en avstickare till Thailand med Jessica och co. i två veckor medans Caroline kom och joinade mig under sin sista tid på resande fot.

Om jag skulle förklara Melbourne med ett ord så skulle det vara genuin eller speciell. Många konstsjälar har onekligen bosatt sig här för att spegla av sig på hela staden. Många "alternativa" butiker med egendesignade kläder, tusentals enmansägda restauranger och cafeér, var och en med sin egna nisch. Byggnader som inte är den andre lik med hjälp utav stora graffitimålningar eller utstickande formationer så som typ nitar, torn etc. etc. Staden är inte lik någon jag tidigare beskådat iallafall och det ska bli ett sant nöje att lära känna den!

Men innan bilder på tiden i Melbourne publiceras så har jag lite bilder ifrån Sydney att visa upp! Bilderna nedan kommer ifrån en utgång i Bondi, middag hos James, Utgång på Ivy samt en avstickare på Suprés utförsäljning!








Future music festival!





MGMT


Pendulum






Vår höjdpunkt  - Steve Angello...





En invigning utav, för oss, nya staden som kvoterade sig rakt in på top tio utav roliga upplevelser helt klart! Hade varit på top tre om det inte vore för att det regna lite till och från. Men som vanligt, man kan inte få allt här i livet! (;
De centrala shoppingcentrumet i Melbourne med en inbyggd gevär/patron fabrik inuti..


Och här bor jag nu, på Union Street med cirka 7 tyskar, 5 fransmän, en skott samt en japan. Alla i unga 20 års åldern. En salig men förvånansvärt lyckad blandning! Trivs och känner mig väldigt hemmastadd med personerna här, tyvärr så ska de flesta ska röra sig vidare snart ifrån Melbourne och nya människor flyttar in men de blir nog säkert bra det med. Själv så är jag bara nöjd över att ha ett billigt tak över huvudet och det enda som saknas just nu är ett arbete. Jag var ute och härja lite på Chapel St (en stor välkänd närliggande gata här i Melbourne) igår och delade ut CV:n. Som vanligt så är man inte särskilt åtråvärd som Work and Holiday resenär då man utav lag inte ens får arbeta hos en arbetsgivare i mer än 6 månader. Men jag ska ha ett jobb och så enkelt är det med de så efter helgen så går jag tillbaka till ställena och visar min entusiasm/beslutsamhet! (;

Caroline och en utav fransmännen i huset - Gabriel!


Än en gång pappa - Grattis i efterskott, jag älskar och saknar dig enormt mycket!
Stor kram till resterande där hemma! /Ebba

"S&M - Rihanna"

5/3-11 - Rihanna concert på acer arena! Sexig och lyckad, det är allt jag har att säga! Stort plus till för artisterna, speciellt dj Calvin Harris som väckte London minnen med låten "You used to hold me"!
















..Nästa Future Music!

"Rainbow of love - Bob Sinclar" - 11/03-11

Längesedan jag senast uppdatera men bättre sent än aldrig. Nicole och jag landade i Sydney tidig torsdagmorgon efter en minst sagt omtumlande flygresa. Eller själva flygresan i sig gick snabbt och smidig men det som fick våra hjärtan att hoppa några extra slag var min eländiga förbannelse när det kommer till klockan. Flyget från Denpasar i Bali skulle avgå 00.10 den 3/3. På kvällen till den tredje, så att vi hade hela dagen på oss att shoppa klart, njuta en sista stund utav solen etc. etc. tänkte jag. Idiot som jag är. Mitt i middagen med Caroline (som vi delade hotellrum med de sista dagarna i Legian Beach, Bali) slog de mig som en blixt ifrån ovan att när klockan är över midnatt, då är det en ny dag. Vi skulle ju alltså åka Tidigt den tredje och inte sent som vi planerat efter. Så - två timmar innan flyget skulle avgå fick vi, fortfarande insmörjda i olja ifrån massagen vi en halvtimma tidigare tagit, springa tillbaka till hotellet, packa och hettsa taxichaffören genom hela staden. Men vi hann och det är det enda som räknas! ;) Sedan så bör ett tack till gudarna tilläggas då vi tur nog hade Caroline som så snällt kunde forsla hem tvätten vår som vart kvarlämnad i Bali, då vi skulle ha hämtat ut den på torsdagen, hon kunde dessutom rädda tid för oss genom att betala hela hottelnotan, Tur i oturen, minst sagt. Tack än en gång Carro!

Från konstigheter till sevärdigheter! En utav dem sista dagarna i Bali så gjorde vi en "dagsutflykt". Varför "kaninöronen"? - resan tog oss 14 timmar. Börja kl 08.00 och sluta runt 22.00 - så de vart en minst sagt heldag ute på Balis vägar. Men det var värt all tid och pengar som spenderades och chaffören gjorde sig minst sagt förtjänt utav dem 200.000 rupi, vilket motsvarar cirka 160kr, som han fick i dricks. Vi fick se/uppleva risfällt, buddisttempel, en vattenkälla som var bra för hyn(?) men som mest bara stank, en apskog där vi utfodrade aporna och vart attackerade som tack, templet som är avmålad på deras 50.000 rupi sedel, Balis största vattenfall, svarta stränder, statyförberedelser inför deras nyår, solnedgång.. Mycket med andra ord! Och utan den utflykten så hade jag nog i efterhand avfärdat Bali helt som ett möjligt resemål men nu fick jag åtminstone en någorlunda mersmak på landet.

Första stoppet: Pupuan - ett litet naturresarvat där vi typ fick se alla frukter, bär etc. som växer i Bali. Vi fick även "närma oss" (vi behövde betala för å få smaka) på kaffet Kopi Luwak, ett kaffe som utvinns ur spillningen ifrån kattdjuret indisk palmmård. muums....


Till vänster om bilderna ser ni vår söta, fruktansvärt duktiga chafför!


En utav statyerna som vi såg ut med landsvägen. Denna föreställer Balis svar på Romeo och Julia - Rama och Sita. Statyer utav alla slag, däremot mest horribla figurer som typ en skrikande djävul gjorde folk i byn för å sedan tävla med andra byar om vem som hade den bästa figuren. Sedan så bar dem omkring på skapelserna under en sermoni dagen före nyår och lite tråkigt nog avslutas det hela med att man bränner upp dem. Själva nyåret i sig firades den 5/3 och då fick man varken gå utanför dörren eller tända några eldar. Man ska leva i total tystnad vilket betyder att även saker som AC stängs av under dagen.


Utsikten under lunchen






Djungelapor i skogen Puncak


Observera Carolines matchning utav flipflop. Båda två har en historia i sig och ingen var inköpt utav henne själv...




Deep talk. Den där jäkeln attackerade mig sekunderna efter..


Ulun Danu - ett hinduisk tempel där man anordnar cermoni en gång i halvåret efter hindu/balines kalendern vilket är på dag 210. Och en större cermoni i året på då dagen 420.



 
Någon mini cermoni som vi fick bevittna


65.000 Rupier för två kaniner vilket motsvarar typ 45kr som såldes vid vägkanten








Lycka vid högsta vattenfallet i Bali - Munduk waterfall


Hot spring i Banjar village där jag och Caroline tog ett mindre uppfriskande dopp...




Ingången till Budhist monastery i Banjar village








Vi i Lovina - de svarta stränderna. Tydligen så åker många dit på morgonen då det är ett näst intill löfte på att få se delfiner i gryningen






En liten "caferemsa" längst med vattnet som chaffören tog oss till. Han berätta att hela byn brukar samlas där kring helgerna för att umgås och drickaa lemonade! (;


En mindre god advokadomilkshake som han bjöd oss på..




En desto liite godare efterätt bestående utav grillad banan, chokladsås och ost....


Vad var upplevelserna kring Bali annars? Mja.. Huset, snarare herrgården, vår vän Jimmy bodde i var ju helt otrolig och därför enormt mysig att bara slappna av kring poolen deras men Legian och Kuta där vi spenderade halva vår tid i Bali var annars bara en enorm påfrestning. Valutan var ju helt sinnesjuk då man handlade med tiotusental och miljoner vilket bara gjorde åtminstonde mig dumsnål och förvirrad (50.000 rupi motsvarar cirka 36kr och det var ungefär de du betala för en lyxmiddag). Droger, speciellt "magic mushroom" var väldigt förekommande och utelivet gick bara ut på att bli redlöst packad, vilket jag också nästan borde ha satsat på då allt i nykterttillstånd bara såg bedrövligt ut. Folk kommer dit och beter sig som valutasvin. Den typen utav människor är ju inte riktigt min favorit så.. Sedan så var Bali ju ett onekerligen fattigt, åtminstonde simpelt land, inte att jämföra med Indiens fattiga delar men tillräckligt fattigt för att man ska behöva hålla hårt i väskan då en grupp barn kretsar kring dig. Och hur sjukt är inte det egentligen?

Svenskar fick vi uppleva var frekventa turister på ön genom att få ropade svenska fraser efter oss så som "sexig rumpa, vart ska du lilla fllickan, hur mår du" etc.etc. Som ung, vit och blond kan du aldrig bli en i mängden i länder som Bali utan förblir alltid ett möjligt offer för varje enskild individs verksamhet. Så om man gillar turistlivet - att ständigt vara uppmärksammad och alltid vara åskådare då man aldrig kan bli ett med dem. Då är länder som Bali, framförallt deras stad Kuta rätt för en men jag själv trivs lite bättre i, för mig, kulturstäder som Paris, Prag och London.

Cermoni två dagar innan nyår


Jag och Nicole lekte storfräsare och köpte både de ena och det andra! ;)


Vad som däremot höjde hela resan till Bali var vårt besök på deras ö Gili Trawangan som vi beslutade att stanna på i 5 nätter. Men och ett stort men, hade vi inte bott på lyxhotellet de första 4 nätterna med våra svenska vänner, så hade jag som ickesurfare samt ickedykare inte haft särskiljt skojj på den ön heller. Klart att paradisstränder inte är något man tackar nej till men det blir långtråkigt, speciellt om det bara tar 1,5h att gå runt ön. Och som sagt, även där förblir du i ständig fokus utav befolkningen, du kan aldrig gå förbi ett stånd eller en restaurang utan att få, ett förvisso oftast trevligt, ord kastat efter dig.

Dagliga frukosten


Morgonträning i poolen




Den näst intill självklara restaurangskylten














Vakterna..


Sista natten spenderades på ett hostell för knappt 50kr natten. Vi hade egentligen två rum men på grund utav en rännande Anna och bara en nyckel till vardera rummen, vars ena Anna hade i tryggt förvar, så vart vi fyra i Nicoles och min säng...





Men nu så är vi tillbaka i Sydney i alla fall! Bara en mellanlandning förvisso för snart (den 12/3) så drar vi vidare till Melbourne där vi bland annat redan förköpt biljetter till dagsfestivalen Future Music, vilket sägs vara den
största/bästa festivalen i Australien. Jag bor nu hos James här i Bondi och Nicole har sovit hos Ellen, som fortfarande bor kvar på Campbell Parade fast en port bort ifrån där vi tidigare bodde, samt några nätter på Wake Up! Hostel (samma som Jessie och Carro bor på).

Det är med blandade känslor man går omkring i Bondi. Det vankas höst nu, löven börjar falla, mörkret kryper sig allt tidigare på och framförallt vindarna kyler ner en allt mera. Jag är en utav dem som blir enormt deprimerad runt hösten och det har slagit mig varför, det är känslan utav förändring som gör mitt sinne oroligt. Och just känslan utav förändring är väldigt stark i Bondi då nästan alla jag bott med och kännt här har åkt vidare. Jag har kommit underfund med en annan aspekt som gjort mig lite nere på senaste och det är att jag just nu inte har något att kalla mitt hem här, jag lever i en oorganiserad väska och jag har inte heller något jobb att gå till, alltså inget riktigt syfte mer än att försöka tillfredställa mig själv och dem jag möter under dagarna. Men detta är en provisorisk situation de får jag påminna mig själv om. Så snart vi fixar en plats med möjlighet att packa upp på så ska jag ut på jobbmarknaden igen. Men ett framtida jobb och nya ansikten i ens liv känns också lite halvkonstigt då man redan en gång funnit några enormt kära och byggt upp rutin samt vardag. Kontenta - det är Häftigt att resa och du lär dig mycket, inte minst om dig själv. Och jag är nog inte typen som är gjord för att vara på resande fot i all oändlighet.


Back to Bali 27/02-11

Sa nu ar vi tillbaka ifran Gili, eller igar landade vi ifran en fruktansvart gungande batresa pa balinesisk mark. Sa nu bor vi pa ett hotell vid namn Sari Bunga, aven de i Legian Beach och "vi" bestar utav mig, Caroline och Nicole. De andra som vi bodde med pa Gili ar for tillfallet kvar eller har farit vidare ut i varlden! Internettiden ar knapp sa jag ville bara uppdatera dig mor min att jag fortfarande lever och frodas.

Dilemmat vi star infor nu ar bokning utav flygbiljett. den 4 och 5 firar man namligen nyar har och det gor man genom att gora absolut ingenting. Total tystnad alltsa for att "locka ut andrarna" eller nagot. Lustigt, jag har aldrig varit i ett mer hogljutt land med allt tutande, tiggande och saljande och sa ar dem pa en for oss "partyhogtid" dods-tysta/trista.  Jaja allt ar upp till var och en men vi ar alltsa inte helt hundra pa hur vi ens ska kunna ta oss till flygplatsen! Vi har i alla fall biljetter till en Rihanna konsert i Sydney den 5e! Men den som lever den far se! Stor kram!

"Walking on broken glass - Annie Lennox" - 22/01-11

Vi lever och frodas. Lyssnar på musik, kör hemmagym vid poolen, läser böcker, äter gott och bara umgås! Ikväll blir det party, några roliga bilder lär klickas då.. Nu ska jag återgå till mitt! Stor kram!


Gili Island 21/02-11

Vart ska jag börja.. Igår så träffade vi efterlängtade ansikten burna utav Memme, Carro och Jessi. Krama om Memme hårt innan hon skulle ta flyget tillbaka till Sverige igen. Men innan vi fick göra det så for vi omkring på Balis gator som galningar i de olika taxibilarna som vi fick behöva ta för att äntligen kunna komma till tjejernas hotell, New Arena i Kuta. Men när vi väl kommit fram, och sagt hej då till Memme så bokade vi snabbt "fast boat ticket" till Gili Island. En utav de såkallade paradisöarna här omkring som man bara "måste" besöka. Efter att ha landat och bosatt mig här sa kan jag hålla med, man måste se denna ö.

Vår (jag, Nicole, Jessi och Carros) villa i Ko-Ko-Mo


Caroline


Hanna, Anna, Niklas, Kristian samt Veras grannvilla...




Vera


Dessa skojjare som kommit till å bli våra grannar för de närmsta tre nätterna är ett gäng som jag tidigare umgåtts med i Sydney, till de mesta delen på klubben Ivy. Hanna jobbade däremot i butiken Supré som låg mittemot Blockout så henne träffade jag i lite mer normala tillstånd.. I alla fall! jorden är liten - vi hade bokat in samma båttripp till Gili så killarna styrde upp två villor för knappt 300kr natten vardera. Roomservice dygnet runt, egen trädgård, pool etc. samt inkluderad frukost! Man borde skämmas om man fann någonting att klaga på.


Hanna




12.00 så var vi incheckade, mätta och belåtna efter en fri lunch på hotellet och det bästa vi kunde göra var att grabba böckerna och lägga sig på stranden och bara Njuta!


Nu ska vi iväg och äta lite middag! Jag förstår om ni känner en viss avund utifrån bilderna. Jag kan bara säga en sak - det är ännu bättre i verkligheten. ;) Stor kram till er därhemma!

Tidigare inlägg
RSS 2.0