FromSwedenTo

Nu är det inte mer än några timmar kvar förns jag sitter på flyget till Sverige. Vemodigt men behövligt. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag gråta floder när jag ser familjen på arlanda så jag förbereder mig inför flygresan med dubbla lager vattenfast mascara!
Ses snart älskade!

Och så är man tillbaka till den platsen allt börja på - Sydney. Efter Cairns så har mina dagar bestått utav mycket skratt och en hel del gråt. James for iväg på sin långt tillbaka planerade surfresa till Bali i fredags. Avskedet var allt annat än roligt att ta och ju närmre jag kommer mitt egna flygdatum ju mer rubbad blir jag i mina egna känslor. Jag känner mig inte klar med Australien än. Och det roar men samtidigt oroar mig. Efter att James lämnat mig så har jag iallafall givmilt nog fått ockupera soffan hos Angelica, Emelie och Sophie så det är den jag ligger och skriver detta inlägg ifrån. Från de ena till något heelt annat så har en mycket bitter insikt slagit mig de senaste dagarna vilket är att jag mer eller mindre väntar mig en framtid som nykterist - jag klarar nämligen numera inte ens av att inta en halv flaska vin utan att den ska fara upp igen.. 

Till något lite roligare! Bild på en utav många läskigt goda middagar mina engelsmän (James och hans vän Mark lagade middag åt varandra, och då även mig, varannan dag) bjudit på här borta - fläsk med andra godsaker i ugn!


Utsikt ifrån min flygning mellan Cairns och Sydney




Dagen innan Nicole for hem till svedala så gick vi på världens största biograf (åtminstone enligt dem själva), IMAX, här i Sydney och såg nya pirates of caribbean i 3D!
 

Annars så gick James, jag och Mark på premiären utav Hangover 2 som var som väntat jäkligt underhållande! Men James for som skrivet iväg på fredagen så då gjorde jag inte mycket mer än å låg och sörjde, lördagen spenderades desto roligare med bland annat en liten avskeds bbq som Mark bjöd oss på då han själv åker hem samma datum som mig faktiskt, fast då till England!




Mark i egen hög person!


Emelie, ja och Sophie


Det ska mycket till för att man ska kunna hysa något annat än kärlek till Bondi


Jag känner mig tom på ord i ett tillstånd med alldelles för mycket känslor. Snart syns vi igen Sverige.. på tok för fort.

Dagarna i Cairns har varit minst sagt intensiva. Vi har bott pa de storsta hostellet har, aven kallat Gilligans, som forutom sovplatser att hyra ut har stans storsta nattklubb. Vi har bokstavligen talat sovit ovanfor, om inte nastan i, discot de senaste dagarna. Sangarna har utan overdrift skakat till takten utav basen under sa att ta en drink eller tva innan laggdags har inte bara varit utav ren vilja utan snarare utav ren sjalvbevarelsedrift ;) men jag har trotts ovasen fran de nio rumskamraterna samt partyt nedanfor sovit som en kung med mina oronproppar och ogonbindel! Rummet stinker fran helteckningsmattan som gang pa gang far duschar av goon (goon som ar ett smeknamn pa billigt ladvin, de billigaste varnar far nagot sa mysigt som kvarrester ifran fisk, fraga mig inte hur vinet kan ha fisk i sig men vi har i alla fall en ide om att tankarna vinet gors i aven blandar fisk emellanat). Sedan sa stannar stanken fint kvar i rummet da det inte gar att oppna upp fonstrerna.. Vi sover i var egna skit med andra ord. Men jag hade fasen inte kunnar bry mig mindre da jag under de senaste dagarna inte bara sovit gott utan ocksa beblandat mig med totalt underhallande, genomgoa manniskor!

Bilder ifran lordagens Skydive!


Jag hoppa forst ut ur planet, de gjorde skitont i orona pa grund utav allt tryck, munnen var torrare an en savan, jag vart lite smatt aksjuk under hoppet och jag skulle inte tveka en sekund pa att gora det igen!


En lite smafylla har som sagt varit nast intill nodvandigt for att kunna somna in pa kvallarna. Sa de flesta kvallar har spenderats pa Gilligans nattklubb som inte alls har varit nagon fy skam! Gratis mat har vi till och med fatt i $18/per natt priset som vi betalat for att fa bo har! ;)


Utover mig, Malin och Nicole sa bor vi med 7 engelsman (tjejer & killar), bilden nedan ar val lite sadar osmikrande pa nagra utav grabbarna men de videos som jag spelat in passar sig inte riktigt for offentligt internetbruk..




Att Gilligans, liksom alla andra hostells temakvallar anspelar sig mer eller mindre pa bara sex sager ganska mycket om hur oglamorlost backpacker livet ar. Nedan sa ser ni en valdigt oskyldig bild pa wet t-shirt competition som anordnades pa sondagen. Nicole fick saga till mig att stanga munnen gang pa gang da jag var och annan sekund utloste ett "OOOOH! NOO! What is she doing!? OH NO SHE DIDNT!". Fyy fasen va langt tjejer gar for lite uppmarksamhet! Visar hela bysten for ynka $50! En sjalv hade inte ens gjort det for $5000 och det ar inte bara for att jag ar restriktiv utan framforallt utav den anledningen att vi lever i en varld dar var och varannan manniska bar pa en telefon eller kamera med video/fotomojlighet och att ung och dum skit som medverkan i en wet t-shirt tavling stannar kvar med en for evigt. Vinnaren van efter att ha tagit av sig till trosor $100 samt ett bungyjump hopp..


Igar (Mandags) sa var vi ocksa ute och harja pa stan och efter att ha upplevt en lang sedvanlig forfest pa rummet sa avslostes kvallen med dans, drink och ett dopp i stadens "lagun". Jag tanker inte skriva mer an att det ska mycket till for att kunna sla den mandagen!

Men inatt sa flyger jag tillbaka till Sydney for att ta ett mer eller mindre farval utav James och ett storre uppehall till de vanner som ska stanna kvar har tills deras visum gar ut. Jag har med all sakerhet ett par med eller mindre somnlosa natter framfor mig och det ar med blandade kanslor som jag kommer lamna de liv jag byggt upp har for en ny era dar hemma. Jag oroar mig bland annat lite for ar att jag ska mista de tankar och kanslor som jag funnit i mig sjalv har borta da man ju anpassar sig efter situationer och de som uppstatt har gar inte riktigt att jamnfora med de man upplevt hemma i Sverige.. Men an ar det inte dags att saga hej da till Australien och jag ska forsoka njuta sa mycket som mojligt utav den sista lilla tid jag har kvar har for denna gang!

Och sa har man hoppat ifran ett flygplan. Pa narmare 14.000 feet. Det ar nog dags att borja tanka pa refrangen har borta innan jag hittar pa nagot riktigt galet ;)

Har ar btw en bild ifran nar vi var ute i tisdag


Stor kram till er dar hamma ;)

Whitsunday stod på schemat och Whitsunday blev det lyckligtvis också! Media och allt möjligt skit rent ut sagt har nu dragits in i fallet mellan vår turistgrupp och Ozz Sail. Nu får vi bara hoppas på att pengarna kommer tillbaka på kontot också.. Hur som haver så var Whitsunday helt otroligt! Vi segla i nästan ständig solsken (det är åtminstonde dem stunderna jag väljer att minnas ;)), åt förvånansvärt god mat och dök samt snorkla i stora bärriärrevet! Och allt det gjordes med gott sällskap - för min del kunde det inte bli så mycket bättre! :) Första gången jag pröva på att dyka och ja känslan över att vara i en annan del utav världen är helt enkelt jääkligt häftig! Så nu funderar vi (jag och malin) på om man ska ta ett dykar certifikat i Magnetic Island eller inte.. Den som lever den får se (; Igår var vi i alla fall ute och rände här i Airlie Beach, lite avskedsparty innan vi måste säga hej då till Daniel och Flisan igen som ska börja jobba på en farm inom kort.

Så vad har skett sedan sist? Födelsedagen firades som tidigare skrivet med en tolv timmars lång resa från Sydney till Byron Bay. Väl där så väntade förutom kära vänner en bluesfestival. Festivalen i sig gick vi förvisso aldrig på men mycket folk kretsade omkring i flummstaden åtminstone och det var ju kul! ;) 30 dollar natten krävde hostellen för nio bäddars rum så det var ju en mindre rolig sideffekt utav festivalen så bilen vart mitt och Carolines krypin under nätterna i Byron. Kvällarna spenderades däremot under stjärnorna på stranden, pratandes i timmar med gott sällskap. Biten utav en mördarmyra tills stortån börja blöda fick jag också erfara men vilken livfull stjärnhimmel det är här borta! Och så som man har blivit bortskämt med alla fantastiska solnedgångar! Australien har verkligen sina sidor :)

.

Födelsedagsmiddagen..

 

Byron Bay

Backpackandet har tagits till en heeelt ny nivå..

 

.

I alla fall! Efter Byron så drog vi som sagt vidare till Coolangatta där vi mötte upp Nicole. Men innan Coolangatta så stannade jag, Malin och Caroline till i den ännu mera flummigare staden Nimbin! Droger såldes mer eller mindre öppet och det mesta var målat i rastafärgerna rött, gult och grönt. Ett utav dem vackrare vyerna jag någonsin skådat omringade staden och folk där borde skämmas som fördärvar sikten med drogdimma. Men man har ju också visat forskning på att rökare och narkomaner har lägre iq..

Nimbin

 

 

 

 

Coolangatta...

 

 

Utsikt över Surfers Paradise

En av parkeringsplatserna vi sovit på

 

I alla fall, Coolangatta som upplevde till de flesta förväntningar senast då jag var där med Emil och Pelin ett halvår tidigare levererade igen med stämningsfulla vackra himlavalv och ett allmänt skönt lugn. Efter Coolangatta så bar det som nämnt av till Surfers Paradise där Caroline avvek från sällskapet. Några timmar spenderandes knatandes i staden och avslutades med en powernap i ett utav parkeringsgaragen... Vidare sedan mot Brisbane, förbi Brisbane för att sedan stanna på ett ”servicecenter” någonstans mitt ute i ingenstans.  Övernatta på en parkering lite längre därifrån efter att ha tryckt i oss ännu en fettdrypande måltid (det som bör läggast till är skitmat inte bara är billigare utan även oftast det Enda alternativet!). Och så har många utav de föregångna dagarna spenderas! Jag eller Malin körande och Nicole som dj. Tack gode gud för musik säger jag bara.. Förutom insikten om att musik gör livet lite lättare så har vi fått insikt om hur stark kristendomen faktiskt är här. ”Thank god for Jesus” etc. ser du här i var och varannan liten småstad och äh jag vet inte, jag respekterar folk för sina åsikter men jag behöver inte bli så påverkad utav dem som vi blivit här. För om det är något som faktiskt dragit ned vistelsen längst med Guldkusten så har det varit just, för mig, deras bisarra firande utav påsken! Allt har varit stängt (inklusive mataffärer) var och varannan dag vilket lett till allt för många dyra måltider då restauranger lagt på en extra 20 procent på måltiderna.. Något lite mer underhållande under trippen däremot har varit skyltarna längst med vägen: ”Survive this drive”, ”Mam! Dad! are we there jet?” ”No kids there are still a long way to go!”, ”Rest or rest in peace”... efter var och varannan kilometer meter emellan...

.

Det värsta är att jag faktiskt sover gott i baksätet..

 

Men under påsk så hann vi med en liten avstickare till staden Noosa och gjorde en tre timmars vandring i deras nationalpark som var inget annat än väldigt vacker. Otrolig stämningsfull solnedgång fick vi också uppleva innan vi bar oss ut på vägarna igen. Stoppet efter det vart av i Hervey Bay där vi fick veta att vi kommit en dag för sent för våran Fraiser Island tripp, detta skulle tyvärr bli det första utav många missöden med vårt resepaket med Wickedtravel. Fraiser Island fick vi i alla fall utan problem boka om till dagen efter! Resan i sig var väldigt händelsefull, jag och Malin körde på både strand, upp för höga berg, över kraftig skogsterräng i en hederlig gammal jeep etc. etc. Och det var ju kul men det hade varit så mycket roligare om vi inte hade skrämts upp så pass mycket så att byxorna nästan vart våta med alla varningar och hot om hur vi skulle köra, vad vi inte fick göra och hur mycket vi skulle få betala för minsta lilla skråma. Om jag hade vetat på Wickedtravel kontoret i Byron Bay att vi skulle få ta ett sånt massivt ansvar under resan på Fraiser så hade jag nästan avstått ifrån den och bokad en tur med buss istället. Mindre roligt var det också när vi under resans gång fick lägga ut en massa extra utgifter så som uthyrning utav sovsäck etc. Utöver det så var ön otroligt vacker och man fick gång på gång nostalgikänslor då kampandet etc. påminde en om en gammal klassresa, vilket förvisso var på gott och ont. Lite för mycket fnitter emellanåt, lite för mycket interna grupperingar och alldeles för mycket fokus på fylla. Men helheten var lyckad! Men efter två nätter på Fraiser och tre i Hervey Bay så for vi vidare uppåt mot Airlie Beach där nästa paketresa skulle avgå mot Whitsundays. Fler nätter i bilen avverkades, ett biobesök gjordes i Rockhamptons och sedan så kom vi tillslut fram till Airlie där Daniel och Felicia väntade!

.

Noosa

Noosa

 

Fraiser Island

 

 

 

 

.

Bilder ifrån roadtrippen

 

 

Bio i Rockhamptons

Så igår kom vi fram, gick ut en snabbis då vi skulle upp tidigt idag för att segla iväg till Whitsundays. Något som tyvärr inte blev av då vi ännu en gång blivit totalt missledda utav upplevelsebolagen och därför just nu sitter på nålar och bara hoppas på att få alla pengar tillbaka. Ozz Sail som vi skulle segla omkring med meddela oss först imorse att datorn var sönder och att vi skulle komma tillbaka om en timma, för att sedan meddela oss om att båten vår var sönder och att vi skulle uppgraderas till en annan. Hur bra som helst tyckte vi och Felicia och Daniel besluta sig för att boka in sig på samma åktur som oss en timma innan avgång. Snabbt som attan fick vi fixa allt i sista detalj och snabbt for vi till hamnen där vi än en gång fick skriva under en massa pappren om krav som ställdes på oss och fler utgifter skulle läggas ut till då reeftax, stingersuit etc. Nu var vi påväg i alla fall! trodde vi ja! Sluta med att vi satt där, cirka 15 pers, i strålande lockande sol, i en timma och vänta tills det kom en konkurrent till Ozz Sail och fråga vad vi gjorde där. Avslöjade att båten vi skulle åka med legat trasig i hamnen i en månad och att de andra båtarna som vi först bokat in oss på också varit trasiga under en längre tid. Efter en extra stund så kom en person ifrån Ozz Sail och meddelade att vi inte skulle kunna åka idag, och att båtarna imorgon hade begränsat med platser. Som om att vi ens våga riskera en till dag fylld med tjaffs och trubbel. Pengarna har dem åtminstone sagt att vi ska få tillbaka men efter att ha fått höra bisarra saker ifrån andra Ozz Sail kunder så som om att ett gäng på 20 personer sovit på båten (samma som vi vart uppgraderade till idag) under de senaste två nätter i hamnen här i staden så vågar jag knappt hoppas på att få en refund. Hur sjukt är det inte att dem bokar in kunder, till och med en timma innan avgång, på en båt som varit trasig i dagar om inte till och med veckor, som redan är fylld med passagerare? Schysst nog så fick vi en oerhört generös deal utav konkurrenten på företaget Experience Whitsunday då han tyckte synd om oss.. Nu kan man ju bara hoppas på att han faktiskt gjorde det också och att inte även han blåser byxorna av oss. Jag som har längtat och verkligen sett fram emot den här upplevelsen. :/

.

Om allt går som planerat så kommer jag inte ha tillgång till internet på tre dagar! Så vi får väl hoppas på det nästan! Stor kram till er där hemma!

Texten nedan skulle ha publicerats i förrgår. Vad som hänt efter de är en ytterligare natt i bilen på en parkeringsplats, en typ 4 timmars runda i nationalparken Noosa, en sjukhusvistelse (jag fick medicin för min hosta, inget allvarligt med andra ord) samt en mindre kändis moment då småpojkarna på mcdonalds parkeringsplats undra om vi var på guldkusten igår. Bilen aka Pärlan orsakar på gott och ont uppmärksamhet....

.

Just nu så befinner jag mig någonstans emellan Brisbane och Noosa nationalpark som vi planerat att vandra omkring i som ena riktiga turister i morgon. Men just nu så sitter jag som sagt någonstans emellan platserna på en servicestation och roar mig med att kikar på bilder som hittills klickats på resan. Efter en lång resa från Sydney på födelsedagen så hamnade jag med Caroline, Frey och Jonathan i Byron Bay. Vaknade upp till soluppgång, morgonhurtiga människor samt en otroligt lång vacker strand. Detta var första natten som jag i sov i bilen som enbar egenskap. Sömnen var allt annat än något att skryta med men lite tragiskt nog så har man börjat sova gott och till och med börja dräggla efter en veckas sovandes i den. För att försöka få er att förstå hur ofattbart det är så kan jag bara säga att bilen är från 80-talet (ingen luftkonditionering, inga lysen vid instrumentbrädan etc. etc.) och bara har två dörrar. Men just nu så är allt som är gratis den bästa (och enda) alternativet!

Första natten i bilen i Byron Bay

 

Iiiallafall! Byron var vi i några dagar, mötte upp Malin och for sedan vidare till kära Coolangatta där vi i sin fick sällskap utav Nicole som flygit från Melbourne.  Stannade där över natten och for sedan vidare till Surfers Paradise där vi droppade av Caroline. Så nu är det alltså jag, Nicole och Malin som är ute och härjar på Australiens vägar! Och faasen va kul det är att köra bil igen! …Hade förvisso kunnat vara liiite schysstare med en nyare variant av bil men mer än så ska jag inte pika ”Pärlan” ;)

.

Några strandbilder som tagits de senaste dagarna

 

Jag och Malin i Coolangatta

Planerna nu är i alla fall att knata omkring i Noosas nationalpark imorgon för att sedan styra Pärlan mot Hervey Bay där vi sedan ska åka på en typ tre dagars lång tripp till Fraiser Island. Det enda som absolut är inplanerat efter det är en två dagars segelbåttur ute i Whitsundays. Efter det så hoppas vi på att ta oss upp till Cairns och hoppa fallskärm eller något! J Som ni förstår, att investera i ett betalboende med säng finns inte med på pengakartan. Förhoppningsvis så slutar alla röda dagar snart bara här i Australien så att vi kan köpa pump till madrassen/tältet så att vi kan få sträcka ut benen under natten för omväxlingsskull..

Den mindre onskvarda fodelsedagen narmar sig och jag tankte bara beratta att jag inte har nagon svensk mobil. Sa om familj och vanner forsoker ringa/smsa sa don't bother helt enkelt! ;) Idag eller natt till dag sa har vi forresten bilat tillbaka till Sydney och imorgon sa kommer vi spendera dagen i bilen igen for att da ta oss upp till Byron Bay istallet. Dar bland annat Malin vantar! :) Allt ar bra med mig annars! Blir daremot allt trakigare och jobbigare att saga hej da till James och andra kara men jag har tankt spendera sista veckan i maj i Sydney igen for a kunna ta lite mer utav ett farval till allt och alla. Det ar verkligen inte bara frojd och gladje att resa.. Stor kram till er dar hemma!

Efter tråkiga händelser så står jag nu inför valet om att stanna kvar och försöka ändra situation eller åka tillbaka till det som blivit lite utav mitt hem här på andra sidan jordklotet. Jag saknar James och mina vänner i Sydney. I Sydney har jag trots allt vänner till skillnad från här. Igår så fick jag ett obehagligt förstående kring hur svårt det är att vara en ung, liten tjej. Jag är stark, men jag vet att min fysik inte lever upp till mitt sinne. Jag är nästan aldrig rädd, men jag har kommit till insikt att jag måste vara ännu mera rädd för mitt eget bästa. Jag är inte blåögd, jag får ofta höra om min kritiska och framförallt cyniska sida men i en relation så är det två individer, två hjärnor och hjärtan som kan säga vad som helst för att komma ut vinnande. Ren fakta - vi är djur och starkast överlever, förlita dig alltså aldrig på någon annan, inte allt för mycket på dig själv heller.

Efter att ha gjort minnesanteckningar till alla druvor på vinlistan inför imorgon så har jag nu börjat känna träsmak i baken. Men vad gör man inte för ett jobb.. Förhoppningsvis så får jag det också! ;) Om inte så har jag åtminstone ett nytt samtalsämne att flika in i under middagarna!

Utdelningen utav cvn i fredags har gett utdelning! ;) Jag ska nämligen provjobba på en, efter menyn att döma, fin restaurang nu på fredag! Så det hoppas vi på att det går hela vägen! Annat skoj som skett idag då - har pratat med både mor och farmor varav farmor fick mig till några tårar. Lite homesick är man nu allt.. Speciellt nu när Carolines hemfärdsdatum närmar sig med stormsteg och påminnelsen utav Sverige tar en tillbaka till verkligheten. Men tryggheten får vänta tills sommaren - för nu är jag fortfarande på äventyr! (;